Matilda Selander

jag vill vara som alla andra, men jag vill endån vara mig själv. vad skulle hända, skulle jag bli utskrattade om jag inte klädde mig som alla andra? skulle folk börja reta mig bara för jag tar på mig det jag vill.
jag ser mig själv i spegeln ''åh så fin jag var idag'' tänker jag. men när jag ser mina kompisar, då blir allt fel. jag känner mig för ful för att vara med er, ååh varför ska ni vara så fina?! men livet går inte ut på att vara perfekt, ''skit i hur du ser ut, bara du lever så är det bra'' brukar mamma säga.. hon kanske har rätt. men jag vill ju vara perfekt.
när jag var ungefär 10 år, så var jag den dära coola tjejen, som hade häng och så.
men efter 2 år börjar jag fatta att man skulle vara som alla andra. vilket var dåligt. för jag älskade att vara den jag var.
jag är inte tjejen som bara älskar att shoppa, fixa naglarna, och så.. det är bara mina kompisar som tror det, och om dom älskar det, så måste jag typ också göra det. iallafall det känns som det.
plus, folk som knappt känner mig ska hakka på det jag gör, ''hon är så jobbig, ful och värsta desperat'', men känner ni den riktiga matilda, nääe.
''jag är jag, även fast jag vill vara som alla andra, så är jag mig själv''
och ni behöver inte läsa det här,  jag vill bara få ut det ur mig.